Det kan finnas många orsaker till att att vilja analysera urin men den i särklass vanligaste frågeställningen är urinvägsinfektion. Eftersom samma bakterier som orsakar urinvägsinfektion finns i stor mängd på huden runt könsorganen är det av av yttersta vikt att provtagningen sker på rätt sätt så att så lite hudbakterier som möjligt följer med provet. Detta är enormt viktigt, ett dåligt taget urinprov kan i många fall vara sämre än inget prov alls. Urinvägsinfektioner med feber hos små barn måste alltid utredas vidare för att utesluta urinvägsmissbildning (oftast s.k reflux). Om urinprovet tas fel kan detta i värsta fall antingen leda till att barnet får genomgå besvärliga undersökningar i onödan eller om man felaktigt misstror provet att barnet får upprepade njurbäckeninflammationer med risk för njurskada som följd.
GÖR SÅ HÄR
Toatränade barn:
Detta är inget stort problem. Det är bra om urinen har stått länge i blåsan. Hos vuxna eftersträvar man minst 4 timmar. Hos barn är detta ofta omöjligt men så länge som möjligt är bra. Tag en urdiskad behållare (typ syltburk) Låt barnet sitta på toaletten och kissa. Undvik att få med de första dropparna (där det finns mycket hudbakterier) stick sedan in behållaren i strålen och fånga upp. Undvik att få med efterdropp där det också kan finnas mycket hudbakterier.
Om barnet bara kan kissa på potta så försök att göra på samma sätt. Om barnet blir mycket stört av detta kan man som ett lite sämre alternativ låta det kissa i pottan och sedan hälla över i burken. Se isåfall till att pottan är noggrannt urdiskad.
Småbarn:
Det är här det både är svårare men också ännu viktigare att få ett bra prov. Ofta använder man sig av s.k påsprov, dvs man klistrar på en plastpåse runt snopp eller vaginalöppning som barnet så småningom kissar i. Om frågeställningen är bakterier i urinen bör man till varje pris undvika detta. Det är omöjligt att få ett prov utan förorening av bakterier.
Hur gör man då? Det finns 2 sätt. Det bästa är genom s.k blåspunktion. Man går då in med en tunn nål genom huden in i urinblåsan och suger upp urin. Provet blir helt fritt från föroreningar. Det är inte så dramatiskt som det låter men vi gör ändå detta rätt sällan. Det vi oftast vill ha är ett kastat urinprov. Det går helt enkelt till så att barnet ligger utan blöja och ni som föräldrar fångar upp urinen i en behållare när barnet kissar. Undvik om möjligt att få med de första dropparna urin.
Hos flickor som ju oftast inte kissar med stråle får man försöka att ändå hålla behållaren utanför huden så gott det går.
Detta är tålamodsprövande och inte så lätt. Det går dock och är av yttersta vikt för att ditt barn ska få den bästa vården.
