Överkänslighet mot mjölk är ett rätt komplicerat ämne. Kortfattat kan man säga att det finns två saker i mjölk man kan reagera mot, dels sockret laktos, och dels proteinerna. Det förekommer en stor förvirring runt dessa begrepp och därför skall jag försöka reda ut förhållandena.
LAKTOSINTOLERANS förekommer i två varianter, den primära och den sekundära.
Sekundär laktosintolerans kan alla människor få om tarmen är irriterad. Den kan t.ex komma efter en magsjuka och yttrar sig så att diarreerna aldrig går över. Efter några dagars laktosreducerad kost är man som regel botad.
Den primära laktosintoleransen, vilket är det som allmänt brukar avses, är en genetisk oförmåga att bryta ned mjölksocker. I resten av världen har nästan samtliga vuxna människor denna oförmåga. Av den anledningen tycker jag att det känns fel att kalla tillståndet för en sjukdom.
Bland genetiska svenskar är denna frekvens dock bara någon procent. Samma i övriga nordiska länder utom Finland där tillståndet är vanligare.
Symtomen: är gasighet, lös avföring och magknip. Detta är inte något allvarligt tillstånd. Diagnos: En typisk sjukhistoria räcker som diagnos. Vid osäkerhet finns det ett genetiskt prov som dock inte säger något om när symtomen kommer. Behandling: Laktosreducerad kost-låglaktosprodukter. Om man vid något tillfälle ändå vill äta mjölkinnehållande kost kan man innan måltid ta Laktrase-en kapsel med laktosnedbrytande enzym. Om symtomen är klart kopplade till mjölkintag men dessa åtgärder inte hjälper har man inte laktosintolerans utan mjölkproteinöverkänslighet.
Laktosintolerans debuterar så gott som aldrig innan skolåldern.
Om ett yngre barn har en klar och uppenbar laktosintolerans bör man utreda om någon annan retning av tarmen, t.ex glutenintolerans, orsakar sekundär laktosintolerans.
I stort sett alla med laktosintolerans kan dricka små mängder mjölk utan symtom, minst 1dl/dag.
MJÖLKPROTEINÖVERKÄNSLIGHET
Är en helt annan sak. Det är ett tillstånd som är ganska vanligt, framförallt under de första levnadsåren. Personer med allergier i familjen eller problem med torr hud och eksem har större sannolikhet att ha mjölkproteinöverkänslighet men även barn helt utan riskfaktorer kan drabbas.
Symtom: kan vara mycket varierande allt ifrån astma, nästäppa, blod i avföring, långvarig eller återkommande feber, humörförändringar etc. etc. De tveklöst vanligaste symtomen är dock de ifrån huden innefattande varierande utslag och försämring av eksem, samt symtom från magen innefattande allt ifrån spädbarnskolik till magsmärtor och diarre.
Diagnos: Ofta gör man pricktest eller blodprov (RAST). Det brukar vi också göra. Lapp-test finns det något som heter som i vissa fall har en något högre känslighet men i gengäld är besvärligare att utföra. Men OBS OBS OBS OBS!
ETT NEGATIVT PROV UTESLUTER INTE ÖVERKÄNSLIGHET!!!!
Detta kan inte nog understrykas. Med pricktest eller RAST fångar man bara upp ca 50% av alla som verkligen är överkänsliga mot föda. Lapptest lite mer men långt ifrån 100%.
Det är också så att det omvända också är sant. De flesta födoämnesallergier utvecklar man så småningom en tolerans emot (dvs man börjar tåla t.ex mjölk) medan förhöjda allergiantikroppar (RAST) kan kvarstå i många år och ge en helt missvisande bild av vad barnet inte tål Tilläggas skall att känsligheten vid prov mot luftvägsallergier, dvs framförallt pollen och pälsdjur, är betydligt bättre och där har man som regel heller ingen toleransutveckling.
DET ABSOLUT ENDA SÄTTET ATT TA REDA PÅ OM MAN ÄR MJÖLKÖVERKÄNSLIG ÄR GENOM ELIMINATION-PROVOKATION
Man ska då under en begränsad tid, vi brukar säga 2 veckor, utesluta ALL mjölk vilket är lättare sagt än gjort eftersom mjölk finns i massor av livsmedel (köttbullar, lättmargarin, leverpastej, prinskorv, välling etc etc). Man ska då märka en tydlig förbättring. Därefter provocerar man med mjölk i rätt stor mängd. Man ska då märka en tydlig försämring vilket dock kan dröja flera dagar innan den kommer. Utför inte detta utan att först konsultera med oss eller annan barnläkare. Eftersom symtom från mage och hud är fluktuerande till sin natur är det mycket viktigt att utföra provokationen så att inte en eventuell förbättring beror på slumpen. Vid allt annat än glasklart resultat skall man göra om proceduren. Det är av stor vikt att barnet har en så varierad kost som möjligt och att man inte i onödan utesluter livsmedel.
Behandling:
Helt mjölkfri kost. Vi förordar alltid dietistkontakt eftersom det är svårt att hålla en mjölkfri diet. Vid komjölksproteinöverkänslighet kan det i vissa fall räcka med enstaka mjölkmolekyler för att barnet ska reagera. Glöm inte att tillgodose barnets kalkbehov eftersom mjölk är den viktigaste kalkkällan i vårt land. Så småningom utvecklar de flesta (ca 80%) en tolerans och börjar tåla mjölk. Till att börja med mjölk i matlagning. Man bör provocera barnet med regelbundna intervall för att se när toleransutveckling uppkommer.
