Under slutet av graviditeten förs stora mängder antikroppar över från modern till fostret. Dessa antikroppar utgör det kanske viktigaste försvaret mot infektioner under det första levnadshalvåret. Detta försvar är bra men inte hundraprocentigt och om mamman inte själv har haft en viss infektion kan ju barnet inte heller ha några skyddande antikroppar mot just den infektionen.
Antikroppar överförda via bröstmjölk kan ge ett något utökat skydd mot framförallt tarminfektioner. Det är dock absolut inte så att barn som ammas inte kan infekteras.
Efter ungefär 6 månader börjar mammans antikroppar ta slut och barnet måste bygga upp ett eget försvar mot infektioner. Det kan bara ske genom att barnet utsätts för virus och bakterier och utvecklar egna antikroppar.
Detta innebär att barnet mellan 6 månaders och 3 års ålder har MÅNGA infektioner!
Hur ofta barn har infektioner varierar men drygt 12 luftvägsinfektion per år i denna ålder är fullständigt normalt. Eftersom de flesta infektioner inträffar under vinterhalvåret blir det många gånger så att barnet inte hinner bli riktigt bra från en förkylning innan nästa drar igång. Detta kan i perioder kännas nästan hopplöst, barnet är alltid sjukt och arbetsgivaren börjar knorra.
Så länge det rör sig om förkylningar, hosta, snuva, en och annan magsjuka och öroninflammation och barnet i stort följer sin viktkurva (tillfälliga viktminskningar efter t.ex magsjuka förekommer förstås) så är det nästan aldrig fråga om något fel på barnets immunförsvar. Håll ut! Så småningom mognar barnets immunförsvar och det kommer inte att vara sjukt lika ofta.
NÄR SKA MAN REAGERA?
-Om barnet vid mer än ett tillfälle (i vissa fall ska man fundera redan efter första gången) får blodförgiftning (sepsis), hjärnhinneinflammation (meningit), bakteriella infektioner i leder eller skelett.
-Om barnet får infektioner orsakade av bakterier, svampar eller parasiter som i normala fall inte skall ge det.
-Om barnet blir omotiverat medtaget och dåligt vid infektioner
-Om barnet med täta infektioner under en längre tid står stilla eller går ned i vikt (kontrollera dock ordentligt med viktkurvan på BVC, badrumsvågsvikter är opålitliga).
NÅGRA SPECIALFALL
-Lunginflammation orsakad av bakterier är egentligen inte särskilt vanligt hos barn. Ibland är det kanske så att diagnosen inte är riktig. Har barnet mycket slem kan det låta som en lunginflammation utan att vara det. Vid dessa tillfällen kan även röntgenbilden vara lite svårtolkad. Vid en bakteriell lunginflammation är barnet oftast ganska påverkat och har en snabb och flämtig andning. En lunginflammation kan alla få ha, men vid den andra skall man tänka till. Många gånger är förklaringen en underliggande astma.
-Urinvägsinfektion med feber är aldrig normalt. Även här är diagnostiken helt avgörande och det vanligaste felet som görs är att urinen uppsamlas med s.k påsprov. Detta är mycket opålitligt och bör undvikas. Se här för korrekt provtagning. Urinvägsinfektion med feber (andra namn är hög uvi , njurbäckeninflammation och pyelonefrit) skall hos små barn alltid utredas vidare för att utesluta urinvägsmissbildning, oftast s.k reflux. Urinvägsinfektioner utan feber (blåskatarr eller cystit eller låg uvi) är helt ofarligt och ganska vanligt hos flickor. Kommer det ofta finns det mycket man kan göra för att minska besvären. Min erfarenhet är att väldigt ofta ligger en förstoppning åtminstone delvis bakom besvären. Förstoppningen hindrar blåsan att tömma sig korrekt och urin blir kvar efter man kissat. I denna kisskvätt kan sedan bakterier växa till. Läs mer om urinvägsproblem här.
-Hudinfektioner med bakterier, allt från svinkoppor till djupare infektioner kan även i övrigt helt friska barn få. Återkommer infektionerna är förklaringen ofta ett underbehandlat eksem vilket gör att hudens normala skyddsbarriär är skadad.
