Astma är den vanligaste sjukdomen under barnaåren som inte är tillfällig och snabbt övergående. Astma är också den enskilt vanligaste orsaken till besök hos oss. I det typiska fallet är astma lätt att både diagnostisera och behandla. Sjukdomen har dock många sätt att presentera sig som kan vara luriga och otypiska vilket gör att många barn idag är underbehandlade eller står helt utan behandling. Det motsatta ser vi också ibland. Eftersom astma är så vanligt är det en del barn som har symtom från luftvägarna och får en astmadiagnos utan att ha det.
Vad är astma? Astma är en inflammation i slemhinnan i luftrören. Den här inflammationen kan sedan orsaka alla de vanliga och ovanliga symtom som man förknippar med sjukdomen. Inflammationen är alltså det centrala och en uppdelning i vad som utlöser symtomen ”köldastma”, ”ansträngningsastma” o.s.v tycker inte vi är särskilt meningsfullt.
Vad kommer inflammationen ifrån? Det här är ganska invecklat och varierar mellan individer men kortfattat kan man säga att det oftast dels krävs en ärftlig känslighet i slemhinnan hos den astmatiska personen och dels någon form av yttre påverkan.
Den ärftliga känsligheten kan vara av varierande grad vilket gör att det krävs större eller mindre yttre påverkan för att utlösa en astmasjukdom. I det typiska fallet talar man om att barnet är atopiskt. Det innebär att barnet har känsliga slemhinnor och hud, har lätt att få eksem och har förmåga att utveckla allergi. Den här känsligheten är dock ibland inte så uppenbar och det är många gånger så att ingen av föräldrarna själva har astma.
Den yttre påverkan är också komplex. Under de första levnadsåren är den huvudsakliga yttre faktorn luftvägsinfektioner. Känsliga individer svullnar i slemhinnan i luftvägarna vid förkylningar och kan i det typiska fallet då få symtom i form av snabb, tung, väsande andning. Det här är mycket vanligt och uppemot 20% av alla barn har fått sådana besvär åtminstone någon gång under sina första 2 levnadsår. De flesta av dem utvecklar inte senare astma.
Från 2-3 årsåldern och uppåt börjar allergier mot luftburna allergen, dvs pälsdjur, pollen och kvalster spela en allt viktigare roll som provocerande faktor vid astma. Man bör därför överväga allergi och i de flesta fall göra ett allergiprov vid astma som debuterar efter den åldern. Det är dock inte så enkelt att det alltid (eller ens oftast) är allergi som driver luftvägsinflammationen hos det atopiska barnet. På samma sätt som ett barn med svårt eksem kan förvärras av en allergi (t.ex mot mjölk) men fortsätter att ha eksemet kvar om än lindrigare när man tar bort mjölken.
Andra yttre faktorer av betydelse för inflammation i luftvägarna under barnaåren är passiv rökning och fuktproblem i bostaden. Läs mer om passiv rökning vid astma och vad man kan göra här. Läs mer om fuktproblem i bostaden vilket INTE är samma sak som mögelallergi. Yttre faktorer som många förknippar med astma som ansträngning, kyla, starka lukter, fuktig väderlek o.s.v bidrar inte till inflammationen vid astma men kan utösa symtom om luftrören redan är inflammerade.
Vilka symtom ger astma? Inflammationen i luftrören ger framförallt upphov till två saker, dels en ökad slemproduktion och dels en tendens hos musklerna i de små luftrören att dra ihop sig vilket gör att motståndet att andas blir högre. Det är det senare som ger upphov till det som de flesta förknippar med astma, periodiska besvär med tung andning och pip i bröstet. Då är diagnosen lätt. En stor del av barnen har dock inte alls så typiska symtom. Vanliga symtom annars är långvarig, eller ofta återkommande hosta, framförallt nattlig sådan och långvarig hosta efter infektioner. Mycket vanligt är att barnen inte orkar lika mycket som jämnåriga vid fysisk aktivitet framförallt är uthålligheten ofta nedsatt. Om detta pågått länge hör vi ofta att barnet inte tycker det är roligt med idrott och gärna väljer stilla aktiviteter som läsning, pyssling och data. Det är ju inte så konstigt att det inte är roligt med fotboll när man aldrig blir duktig för att man inte orkar. Andra symtom på astma som inte är lika vanliga är återkommande lunginflammationer eller en ökad känslighet för luftvägsinfektioner. Enstaka barn uppger inga symtom från luftvägarna alls utan bara en allmän trötthet, kraftlöshet, skolproblem eller beteendeproblem.
Hur ställer man astmadiagnosen?
Sjukhistorien: Som vid alla medicinska bedömningar det viktigaste instrumentet. Hos små barn (yngre än ~5år) som inte kan göra lungfunktionsundersökningar är det också det enda instrumentet för att ställa astmadiagnosen. Ett särskilt problem är att barn som haft astma länge vant sig vid sin sjukdom och uppfattar att de mår helt bra trots att de kan vara mycket underbehandlade. I det här fallet är det bra med objektiva undersökningar se nedan. Vi ser ganska ofta barn som efter att deras behandling optimerats uttrycker förvåning över att man kunde må så mycket bättre.
Undersökning: Naturligtvis ska man lyssna med stetoskop på lungorna men om barnet inte har ett pågående astmaanfall kan man bara undantagsvis höra någon skillnad på ett barn med astma och ett friskt barn.
Spirometri: En ovärderlig undersökning för att diagnostisera och styra behandlingen vid astma. Kan utföras av de flesta barn från ca 5 års ålder. Genom att göra spirometri också efter provokation (vi använder ansträngning) och efter att ha givit luftrörsvidgande medicin får man ut otroligt mycket mer information än om man bara gör en enkel spirometriundersökning. Läs mer om spirometri här.
NO (Kväveoxid): NO mätning är en förhållandevis ny teknik som fått mycket uppmärksamhet senaste åren. Teorin är att NO bildas i luftrören om det finns en inflammation (framförallt en allergisk inflammation). Vi tycker att NO är ett bra komplement till spirometriundersökning och tillför många gånger ytterligare information. Läs mer om NO här.
PEF kurva: PEF är ett mått på det snabbaste luftflödet en person kan åstadkomma vid maximal utblåsning. PEF kan mätas hemma med en enkel apparat. Då man gör en PEF-kurva blåser man PEF morgon och kväll under en tvåveckorsperiod. Personer med astma har större variation mellan morgon och kvällsvärden och mellan värden olika dagar än friska personer. Den här undersökningen kan ha stort värde ibland även om vi relativt sällan använder oss av den.
Inte så sällan händer det att misstanken om astma kvarstår men undersökningarna inte kunnat bekräfta det. Då gör vi ofta så att vi på försök behandlar under någon månad och sedan utvärderar resultatet av behandlingen.
Vad kan det vara om det inte är astma? Det finns en hel rad andra tillstånd som kan ge symtom som påminner om astma. Därför är en av våra käpphästar att alltid följa upp alla barn som sätts in på astmabehandling efter några veckor för att se att behandlingen haft förväntad effekt.
Hur behandlas astma? Behandlingen av astma styrs av många faktorer som t.ex. ålder, astmans svårighetsgrad, om besvären finns hela tiden eller bara ibland m.m. Förutom att angripa miljöfaktorer som passiv eller aktiv rökning, fuktproblem och allergier blir det oftast aktuellt att ge mediciner.
Om besvären är mycket lindriga och bara kommer någon gång ibland räcker det med en luftrörsvidgande medicin att ta vid behov. Dessa finns som flytande, i sprayform och som pulverinhalator. De vanligaste heter Ventoline, Bricanyl, Airomir och Buventhol. De flytande formerna av Bricanyl och Ventoline ger ganska mycket biverkningar i förhållande till effekten och behöver man ge det mer ofta är det mycket bättre att ge någon av de inandade medicinerna. Biverkningarna är inte farliga men kan vara obehagliga, vanligen hjärtklappning, darrighet och att barnet går upp i varv. Observera också att flytande Bricanyl och Ventoline inte är en hostmedicin. Om de har effekt mot hostan så finns det ett astmainslag.
Om barnet har mer än lindriga och tillfälliga besvär så måste det ha behandling mot den bakomliggande inflammationen. Den behandling man nästan alltid väljer i första hand är då inandat kortison som läker inflammationen. De vanligaste sorterna heter Pulmicort, Flutide, Asmanex och Giona som alla finns som pulverinhalatorer. Pulmicort och Flutide finns också som spray. Pulverinhalator är barnet oftast moget för först i 5-6 års åldern och innan dess är det spray som gäller. Sprayen kan man inte ge direkt i barnets mun utan man måste ha en andningsbehållare (spacer) där man sprutar in medicinen i ena änden och barnet tömmer den genom att andas i den andra. Den vanligaste spacern heter Nebunette. Om barnet har besvär bara ibland (det här gäller framförallt små barn med förkylningsastma) så kan man behandla bara vid besvär enligt ett särskilt schema. Om besvären är mer konstanta behöver barnet kontinuerlig behandling.
För en del barn räcker inhalationskortison inte för att behandla astman fullt ut. Då kombinerar man behandlingen med antingen ytterligare inflammationsdämpande medicin (Singulair) eller lägger till en långverkande luftrörsvidgande medicin (Oxis eller Serevent) eller ett kombinationspreparat av kortison och långverkande (Seretide eller Symbicort)
Många föräldrar kan känna obehag att behöva behandla barnet med kortison pga rädsla för biverkningar. Generellt kan man säga att mycket forskning har gjorts runt denna fråga som visat att med de måttliga doser inhalationskortison som brukar användas vid astmabehandling är det en säker medicin med mycket lite biverkningar. Att inte ge medicinen till det barn som behöver det kan däremot få allvarliga konsekvenser på både kort och lång sikt.
Målet med astmabehandlingen är att nästan alla barn med astma skall kunna må helt bra nästan jämt.
